Kylskåpet är fullt
Väntar på ett bakslag. Knut är lugn. Skolan är lugn. Jag förstår mig inte riktigt på relationer, hur man gör det där, att känna tillit, att komma nära, att inte känna mig som en rånördig person och samtidigt tuffast i världen. Men det gör inget. Jag lägger ner min stolthet och räcker ut en hand, trots att jag inte vet vad vi är.
Jag har min bas. Han har spelat in något på telefonsvararen för jag ringde i förrgår. Bara det att jag vet att han ringer upp? Så jävla basalt? Tänk de som har det alltid?
"Du ringde igår. Ja nu har vi fikat och så. Klockan är....låt se... 21? Lite sent va? Ah ska vi säga så, jag ringer imorgon. Det är okej va? Ah kram? Vi hörs"
Aldrig hört någon som säger frågetecken efter kram. Men han bryr sig och varje ord är genomtänkt. Varje handling . Han är där.