Ensam advent

Idag tänkte jag på de som firar jul själva. Det finns en man i Ystad som strosar runt dagligen på stan utan mening och mål, eller jo, att få lite daglig social kontakt. Men typ, han är för skör för att ha "riktiga" vänner. Han hänger mycket kring mammas butik så jag sa att han var välkommen hem till oss på julafton, men så blev det inte. Ett julbord är komplett när det är 9 uppklädda, vackra och glada personer runt bordet tänker man. Fast egentligen inte riktigt, det blir komplett när någon som verkligen vill ha det där julbordet och den sociala kontakten lite mer än oss är med. Som är mer tacksam än vi som tar det för givet. T.ex. som att en brölloppsoutfit inte är klar förrän den har nåt' nytt, gammalt och nåt' blått. Visst är julen bra med bara familjen; med all nyköpt mat, nyköpta kläder, nyköpta presenter, men det behövs liksom en god gärning för att det ska bli komplett i denna del av världen.
 
Idag har jag vart fruktansvärt trött. Men har lämnat undan mobilen längre stunder, hållt igång med tvätt och handling. Mått riktigt bra faktiskt. Dock kom jag på detta när jag gick ner i tvätten, att fan, det var en bra dag. Självfallet kickar tvångstankarna in. Usch, jag älskar min ångest men jag känner mig fruktansvärt ensam när den kickar in. På senare tid har den varit lite mer frekvent, slagit till lite kraftigare om jag varit oförberedd eller stressad. Jag är så tacksam för de stunder vi inte ses, hela dagen idag t.ex. med underbar sol. Hela dagen igår med julmarknad och sittning. Tack för de stunderna. Nu hanterar jag spänningar i vaderna och tryck i huvudet i vanlig ordning. 
 
Mannen är för övrigt på jobb och jag kollar "True Crime" kategorin på svtplay. Det blev inget adventsfirande direkt, förutom lite glögg på ICA. Sa lite förstrött att det var ju värt att få lite gratis glögg, när jag betalade 20 kr för en kall kopp på torget. Ibland är jag inte riktigt med på vad jag ska säga eller hur jag ska säga det så det kommer ut med 80 % blyghet och 10 % nervositet och 10 % svammel. Jag orkar inte riktigt bry mig hur saker och ting uppfattas längre, är det någon som vill förstå stannar hen tills hen gör det tänker jag. 
Puss och kram, trevlig söndag.