När dagen inte blir som man tänkt sig
Ibland blir inte dagen som man tänkt sig. På grund av onödigheter, på grund av felbedömda situationer, på grund av lättsamhet, på grund av arrogans. Det var dumt.
Jag hade i alla fall en mysig morgon, ibland fastnar jag dock i mina tankar, känner att något håller mig kvar. Det påverkar mig. Jag försöker njuta mer av att bara vara, när jag ska ta det lugnt tar jag det allt annat än lugnt. Jag vill fixa allt innan jag tar det lugnt, vilket aldrig tar slut, fast än jag är ledig. Jag ska hämta tvätt, handla, springa på något ärende som egentligen inte fanns från början, fixa mig tills jag blir felfri, kolla på film-vill inte kolla-vill kolla på tv- vill kolla på film igen. Jag är en rastlös själ, jag hoppas jag kan träna bort det lite. Jag blir väldigt trött av att göra så mycket märker jag, energin är slut i mitten av dagen eller redan på morgonen. Är det så för alla?
Jag har dragit på mig en förkylning så jag må inte vara den muntraste även om jag försöker ignorera det. Jag blir dock otroligt trött och hade en lite jobbig dag, det är en sak som hänger över mig. Det är svårt, ibland förstår jag inte hur man ska klara av dagar när man är nere, det är som att jag måste ta time out från livet, eller hur ska man hantera det? Bara göra en massa? Försöka glömma? Problemet känns ändå som kvarstående. Ikväll ska jag i alla fall spela sällskapsspel och äta tacos, det är mys. Man får väl helt enkelt acceptera att livet pågår medan man känner allt det där och då jag aldrig kommer kunna hantera alla faror och katastrofer får jag lära mig att leva med känslorna från dem ibland. Bara jag lär mig något av dem.