Stryka
Vaknade till en underbar dag. Var ute igår, men inte en dricka-för-mycket-ångest-dag. Inget tjafs, inga problem. Bara en stabil en ute på lite kul, så idag kan du vila. Ligga på soffan. Förutom just en liten grej.
Två missade samtal på telefonsvararen, varav ett hemligt nummer, jag vet att det är dåligt. Inte fan vill man ta det. Det är något särskilt läskigt med telefonsvarare, någon sitter och har ett intimt samtal, med sig själv, till mig? De kan säga vad som helst och jag tvingas lyssna. Jag vill ju höra vad poängen är. Det kan vara också för att de enda som lämnat telefonsvar till mig har just varit, märkliga. Eller handlat om viktigheter, som läkarsamtal.
Att stryka är konkret. Att räta ut linjer. Ett fint lakansskåp visar på stabilitet. Göra spenatsoppa, jag är hälsosam. Jag gör allt för att få tag på dig, jag vill vara god, hjälpa. Om värvare till välgörenhet ska ge sig på ett enkelt offer, är det jag när jag är som ledsnast. Du vill ändå inte prata. Du är trött, vill att du vilar. Vill plåstra om dig men jag vet inte hur. Hade jag haft pengar hade jag köpt dig ett hus på landet och en Labrador. Det vet jag skulle göra gott.