Två
Kaffekokaren är full. Jag är darrig på handen av kvinnostress när jag petar på den. Jag förväntar mig en brännande värme men det är kallt. Det är ovant. Vätskan är tung och åker i stora vågor innanför glaset när jag lyfter upp den. Jag ser hur han glatt sätter på kaffe på morgonen, flyger in i något, glömmer tid och inser att han måste till jobb. Precis som saker och ting går på auto gör han också kaffe för två, fast jag var inte ens hemma.