eilahtan.blogg.se

Tja, igår var en lite tung dag. Hade bara varit hemma några timmar innan ångesten kröp sig på, brukar bli så när jag inte har något att göra. Det är svårt att hitta meningsfulla grejer. Jag vill inte göra någonting när jag hamnar i en sådan svacka. Bara ligga i ett mörkt rum. Skulle dra till Malmö tänkte jag, det blir helt okej, tänkte jag. När jag fått på mig skor och allt är det som att lampan släcks, allt känns som en bluff, typ; "Vem försöker jag lura, detta är SÅ meningslöst". Hörde av mig till T och det blev bättre, fällde en tår och köpte en lyxshake. Det bästa är att leva i full rulle utan att tänka, så fort jag har längre stunder ensam blir det sådan pannkaka. 

 

Idag tänkte jag, nä fan nu får jag dra iväg på något. Så jag stack till Malmö till styvpappans butik och hämtade kaffe och pratade lite. Jättetrevligt var det. Blev riktigt glad och nöjd över att jag tog mig dit. Kaffet var ju slut dessutom och jag var så desperat att jag knackade på hos grannen idag, ingen svarade dock. Sen träffade jag en gammal korrekompis och åt buffé, gud vad jag gillar henne. 

 

På vägen hem från jobbet plockade jag blommor och träffade en Göteborgare som kommit vilse. Följde henne, fotade vägbeskrivning och pratade. Det var supertrevligt och kul att hjälpa. Alla känner sig så viktiga och glada när de kan hjälpa tror jag, fråga om hjälp är ett bra motto. Det hade varit fint om folk kunde förenas mer så!

 

Jag läste förresten en grej om introverta, att vi har lika mycket socialt behov som extroverta- men att det bör vara med folk vi är bekväma med eller korta stunder. Jag känner det, blir så sjukt trött av att hänga länge med folk men tycker det är jobbigt att gå "tidigt". Det är en sådan oskriven regel känns det som, man ska sitta länge och pressa ut det sista samtalsämnet. Men jag får ju helt enkelt ha en sådan approach- att jag lämnar när det känns klart. Det ger mig otroligt mycket att hänga med folk, jag har bara lite jobbiga måsten kring. Nu ska jag träna, har haft svårt att hitta motivation till det. Jag tränar typ för att kunna äta mer och för att bota stress, så jag är inte alltid supertaggad på att gå till gymmet- av de anledningarna.... Därför försöker jag hitta en träningsprogram. Men jag har lite dåligt självförtroende gällande träning, tex, vad händer om jag inte uppnår målen då? Därför tycker jag det är skönt att bara ha "äta mer", "må bättre" som mål, då vet jag att jag inte blir besviken. Men med tanke på det fallerande motivationen är jag redo för nästa steg...