Ambivalens
Igår var en så jäkla fin kväll. Innan kändes det som att världen bara var piss. Jag går otroligt mycket in för mina känslor, att jag inte ser det som varit. Idag kom jag in till O och sa att jag mådde dåligt och var uttråkad och att världen kändes grå, varav han svarar att: Du verkar ju leva ett jättekul liv Nathalie!
Ja, det gör jag ju. Jag har ju alltid nya idéer och grejer jag ägnar mig åt. Grejen är väl att jag inte har balans mellan min törst efter att göra saker och känsla av tillfredställelse. Jag kan ha varit igång hela dagen, men har jag tråkigt en timme på kvällen och inte vet vad jag ska göra, då kan jag bli riktigt deppig. Det är alltså svårt att underhålla mig, vilket gör att jag inte njuter lika mycket trots att jag faktiskt gör mycket roligt. Jag är väl en slags kicksökare, behöver mer för att bli tillfredsställd varje gång. Ganska svart eller vit, men jag börjar bli mer grå.
Idag har jag bara varit lite arg på den jäveln, låg och grät en stund men inte ens det var härligt längre. Det mesta börjar mest bytas ut mot ilska och lite förnöjelse över att det är slut, inte längre sorg.