Hon skulle alltid förknippa sann kärlek med ett förhärdat hjärta
Han är för snäll. Allt jag säger är fantastiskt. När jag stakar mig och snurrar in mig i flummiga diskussioner tittar han uppmuntrande. Han är för snäll och det här är för lätt. Jag har alltid känt mig illa till mods när saker flyter på. Han får mig att prata vidare med självförtroende, för allt jag sagt har varit bra. Jag tänker på folk som får sämre bemötande på arbetsintervjuer och lider med dem.
Jag tänker på folk som blir dåligt bemötta och känner sig mindra fantastiska och agerar därför mindre fantastiskt. För det gör man. Jag tänker på folk som får andra att känna sig fantastiska och tänker att det är dem man vill vara med. Det är dem man blir fantastisk med. Inte med dem som kör härskarteknik eller pratar om sig själva. Det är dem som får andra att känna sig fantastiska som blir fantastiska för det är allt man vill vara, fantastisk.
När jag får trevligt bemötande utan att "förtjäna" det vill jag bara testa allt. Får jag.....läggamigndrochgråtakräkaskommaförsentsäganågotsjuktochsenspyoch.... bara testa? Jag gör det inte så klart. Jag testar inte hur långt jag kan dra det och ändå få ett bra bemötande. Jag säger inget sjukt för att få en reaktion. Jag är bara lite mer mig själv och det är okej. Det är okej...