Sarah Klang
Igår sov jag och idag med. Knut drog upp mig innan 08, han slängde en blöt tygleksak i ansiktet på mig och försökte dra av min hårtofs. Sen kommer jag sakna när han är valp, men nu är han bara så.... mycket 😊
Det var fantastiskt att ägna två lediga dagar åt att sova och rita. Och fundera.
Jag börjar fatta att världen inte kretsar kring mig. Innan tänkte jag i dem banorna. "Hen gör bara så för hen är nog för blyg för att ta kontakt". Sakta men säkert börjar jag inse allt det där, att jag inte är intressant för alla och dessutom 0 % coolhet i kroppen, kanske 2 % då. Jag förstår inte det. Vissa bara har det. Karisma tror jag det kallas. Fast det har väl jag med men inte coolhetskarisma. Det kanske finns olika?
Sen har man ju olika förutsättningar, vissa kan arbeta med sin sociala kompetens om dagarna och vissa... kämpar med en kropp bestående av ångest och vatten. Jag har enligt mig blivit mer socialt kompetent sen jag började må bättre i alla fall.
Idag var förutom lite gråa tankar en fin dag. Jag har fattat att som ledig ska man ha noll förväntningar, då blir det bra. Jag lyssnade på Sarah Klang på hundpromenaden och blev så sentimental att jag nästan grät. Jag tänkte på att jag skulle stå på WOW med Tobias och se henne och vara full och vara så himla lycklig. Sen skulle jag få tvång, för det får jag alltid när jag känner mig lycklig och då blev jag ännu mer känslosam.
Imorgon jobbar jag igen. Upp och ta tåg 05.30. Jag hatar och älskar att åka tåg på helgmorgonar. Folk har vart på fest och förstår inte att jag ser så... pigg och fräsch ut? Vissa sover på stationen och vissa lägger in en sista raggning för kvällen. Jag känner mig ofta otrygg men jag gillar också att se folk som festar till gryningen.